Jag har aldrig varit med i en löparklubb.
Bara tanken får mig att rysa. I min värld går nämligen löparklubbar ut på att
prata prestation och tider. Ändå är jag med i en. Fast det är en alldels
speciell sådan. Vi är 1500 medlemmar. Vi pratar tider, distanser, lopp och
visar bilder på medaljer, välförtjänta öl och vackra löprundor. På Facebook.
Min klubb, som heter Lonesome Runners skapades av Fredric Askerup och Johan Tengelin
och har växt från några hundra medlemmar till över ett tusen på 4,5 år.
Medlemmarna springer allt från 24 minuter till 24 timmar, 1 km till ultror och
alla stöttar gladeligen varandras framgångar och pushar på i motgångar. Jag fick
chansen att intervjua Fredric på City Gym i Göteborg där han är verksam som
Personlig Tränare med inriktning på löpning.
Varför skapades Lonesome Runners?
- En typisk pre 40års, om inte kris, så
uppvaknande. Magen putade mer än vad som kändes bekvämt, jag var trött jämt och
sommaren 2009 bestämde jag mig för att börja löpträna på landet.
Fredric har alltid hatat löpning innerligt
och hellre sysslat med styrketräning och fotboll men enligt honom själv hände något
den sommaren, något lossnande. Det gick inte fort till en början, först klarade
han 2,5 km och sedan längre och längre sträckor.
- Backen upp till landet klarade jag sista
dagen och jag hade fått effekt av löpträningen väldigt snabbt. Jag tyckte att
jag hade kommit på löpningens innersta kärna efter bara några veckor och det
var känslan av att det var ett ensamt jobb, det var underbart men det gjorde
också ont och det var inte alltid roligt.
En gammal vän till Fredric, Johan Tengelin, var
och hälsade på. Kompisarna hade ett countryband ihop som hette Lonesome Lovers.
Namnet Lonesome Runners kommer från ensamheten och att man springer för sin
egen skull.
Vad var tanken med Lonesome Runners?
- I september 2009 lades gruppen upp, 200 av
våra vänner bjöds in och efter det känner jag inte någon, även om jag träffat
flera av medlemmarna. Vi spann på det anarkistiska, vi gör som vi vill och behöver
inte vara ett kollektiv av löpare. Jag tror att den frihetskänslan är det som
attraherar folk.
Var ser du Lonesome Runners om fem år?
- Vi kommer att stå på två ben. Över 1500
medlemmar kräver väldigt mycket mer jobb än 200. Hemsidan och varumärket Lonesome
Runners kommer att bli mer kommersiellt för att alla de människor som sköter
delar av Lonesome Runners, tex klädförsäljning måste få tillbaka något med
tanke på det enorma arbetet de lägger ner.
På frågan hur mycket tid Fredric ägnar åt
klubben i veckan svarar han skrattandes att han inte ens vågar tänka på det.
- Det är jättemycket! Det roliga är attityderna och tonen på
forumet som är mjukare än på andra forum, där folk kan vara rätt taskiga mot
varandra kring ett sådant oskyldigt ämne som löpning. Otroligt vänligt och
trevligt och det gillar jag mest. Ändå finns det en Göteborgsk tykenhet. Det är
lite Göteborg över det!
På tal om Göteborg, vilken är din favoritrunda?
- Änggårdsbergen. Outstanding. Börjar med
1,87 km uppvärmning till originalingången till Botaniska, en liten grind som
leder till vitsippsdalen, bakom caféerna. Sen upp till Änggården och väl där
kan man traila av. Jag har sprungit varje liten stig där men jag kan
fortfarande springa vilse. Det var så jag fick min första mil, jag sprang vilse
och ramlade ut i Mölndal!
Vilket är det värsta lopp du sprungit upplevelesemässigt?
- Marathonpremiären under Grandmas Maraton i
Minnesota i somras då jag fick bryta
efter hälften. Jag var skadad men gjorde en chansning. Efter 10 km började
benhinnorna krångla, jag stapplade i ytterligare 12 km till då min bror kom
ikapp mig och såg hur fult det såg ut när jag sprang och sa till mig att lägga
av. Jag fick åka gul skolbuss tillbaka till startområdet och väl där stapplade
jag sedan omkring och kunde inte hitta min bror. Det var dimma, 11 grader och
regn! Efter det fick jag gå på kryckor i 10 dagar.
Har du planer på fler maraton?
- Jag har lagt ner lite och har en filosofi
om att springa kortare och snabbare istället. Jag springer väldigt få lopp,
antagligen på grund av alla skador genom åren. Nu är jag skadefri och det tror
jag är tack vare att jag lärt mig om och utbildat mig inom styrketräning. Fredric
nämner att valet att utbilda sig till PT är ännu en effekt av Lonesome Runners,
om han inte hade startat gruppen hade valet att utbilda sig aldrig tagits.
- Det är det roligaste som finns, att coacha
folk.
Vilket är ditt drömlopp?
- Jag gillar snygga lopp som Båstad Maraton,
Swiss Alpine Marathon, AXA Fjällmaraton. Upplevelse framför stadslopp.
Fredrics träning
Måndag: milen och styrketräning.
Onsdag: intervall och benpass.
Fredag: core och överkropp, tabata på löpbandet.
Eventuellt ett långdistanspass på helgen över 12 km.
Om du inte fick springa en enda runda till, vilken sport skulle du
syssla med då?
- Styrketräning. Det är ett av de viktigaste
sätten att hålla sig skadefri. Det är min mission att införa styrketräning för
löpare och därför har jag startat pass för gruppens medlemmar. Vi börjar med
inbaning av teknik och sen följer ett cirkelpass med varierande ordning. 45
sekunder på varje station, 4-5 stationer utan vila emellan och sen vila.
Fredric avslutar intervjun med att berätta om
Facebookgruppens första event. Tanken var att samlas på Linnéplatsen i Göteborg
kl 11 och sen skulle alla löpare springa åt varsitt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar