Ett löpsteg fram, två löpsteg bak

Det är aldrig roligt att skriva om bakslag, men förhoppningsvis så lär man sig något av det så det blir bättre nästa gång.

Igår så var jag ute på min veckovisa lågintensiva långpass, 2.5h i regn blev. Kändes som om jag var huvudpersonen i Orups låt "Regn hos mig". Men åter till passet, varför var det ett bakslag? Jo i mitt förra inlägg så visade jag skillnaderna mellan v.1 och v.3, och nu v.4 så var jag tillbaka där jag var v.1. Inte riktigt i den riktningen jag ville gå om vi säger så.

Men vad jag har förstått så kan ens puls variera beroende på hur dagsformen är, och det kan ha varit så att dagsformen inte var helt hundra. Dels hade jag sprungit 11km dagen innan, samt att jag inte sovit många timmar, då världscupsavslutningen i vågsurfing höll på långt in på natten och jag kunde inte slita mig. En enkel ursäkt är också att jag valde fel pulsband, för mitt ena beter sig minst sagt märkligt och ibland kändes det inte helt stabilt.

Egentligen vill jag inte skylla på något alls, det är nog bara att inse att jag inte var bättre än så här igår. Förhoppningsvis blir det bättre nästa gång, och inte sämre, för då är det något som verkligen är fel. Säger man inte att en gång är ingen gång?

Men man blir ju lite nedslagen när det har gått bra en gång och man vill att det ska fortsätta så, som tur är så hittade jag denna och även om detta är lite fel sport, så är andemeningen ändå densamma.

Så det är bara fortsätta så kommer det att lossna snart och gå åt det hållet som jag vill.

/ Håkan